Ett äventyr för upptagna människor

Har man små barn och/eller ett fullspäckat arbetsschema, är det inte lätt att hitta tid för äventyr. Det vill säga om man tycker att äventyr ska vara ett stort projekt och genomföras under dagtid. Men vem sade att det måste vara det?

Äventyr kan vara vad du än bestämmer dig för. Så länge som det utmanar dig, tar dig ur din komfortzon, får dig att göra något utöver det vanliga – är det ett äventyr. Det kan vara hur stort eller litet som helst. Det som är utmanande för var och en är olika.

Att vara själv i naturen, särskilt i mörker, är en gedigen utmaning för mig.

Fortsätt läsaEtt äventyr för upptagna människor

Är det för sent för mig? Eller hur att bli en äventyrare i medelålder

Att bli en äventyrare som ung är inte så svårt. OK, du kanske inte har mycket pengar, men du har flertal andra styrkor:

  • Anpassningsbarhet och flexibilitet (Sova i en sjaskig hostell med gigantiska kackerlackor? Inga problem! Leva på kakor och chips i en månad? När får jag börja?)
  • Ung och stark kropp
  • Otrolig återhämtningsförmåga
  • Okunskap om egna brister
  • Övertro på egna styrkor
  • Brist på cynism
  • Naivitet och tro på godheten i världen
  • Våghalsighet
  • Bristande kunskap om vad som krävs och vilka svårigheter kan finnas på vägen
  • Känsla av odödlighet

Är det ens möjligt att bli äventyrare i medelålder, när man har blivit precis tvärtom? Man kanske har pengar att resa dit man vill eller köpa utrustning som behövs men:

  • Det finns ingen tid mellan jobb och familj. Även om man skulle kunna hitta lite tid, kan man ändå inte checka ut och försvinna för att klättra i 6 månader i Himalaya eller korsa en kontinent till fots
  • Kroppen börjar påminna om sig själv
  • Även om man har sovit hela natten, vaknar man trött och mosig. Om man har ansträngt sig, behöver man extra vila.
  • Man har blivit för bekväm. Om man har råd att flyga till Portugal för att slappa på ett hotell på sin semester, är det osannolikt att man ska istället cykla dit med sår i rumpa och kramp i benen för att tälta längst vägen.
  • Familjen vill inte. Även om man själv skulle föredra att cykla till Portugal och leva på avgaser och nudlar, hur att få barn och partner att säga ja till det?
  • Man har blivit en cyniker och tror inte längre på människans godhet, man förväntar sig att något ska gå snett och ser faror överallt
  • Man har blivit slagen längst livets gång och har blivit mindre självsäker. Man kan sina svagheter alldeles för väl
  • Man har hittat på en berättelse om sig själv: jag är en sådan som… Jag är inte en sådan som… Jag är för gammal/otränad/fet/osv… Och vågar inte testa nya saker längre pga denna begränsande berättelse

Inte lätt att bli en äventyrare med alla dessa hinder…

Fortsätt läsa ”Är det för sent för mig? Eller hur att bli en äventyrare i medelålder”

Så blir man en (mikro)äventyrare

Utanför mitt fönster var det en vacker novemberdag. Badande i mjuka höstfärger vilade sig naturen efter gårdagens storm. Det var vindstilla, med ändlös blå himmel, klar sol och spegelblank sjö.

Jag satt och funderade på äventyrare som jag nyligen läst om. Hur blir man en äventyrare? Hur uppbådar man mod och inspiration att ge sig ut på ett äventyr? Var hittar man äventyr?

Och plötsligt insåg jag hur löjlig jag var. Jag satt och drömde mig bort, smått avundsjuk på andras liv och äventyr, när jag hade en möjlighet att vara ute på ett äventyr själv!

Fortsätt läsa ”Så blir man en (mikro)äventyrare”

Hur att fira helgdagar på ett nytt sätt

Är du less på att fira alla helgdagar på samma sätt, sittande runt ett bord och ätande dig komatös? Prova att göra något helt annorlunda för nästkommande helgdag. Alastair Humphreys ger dig många förslag i sin bok ”Mikroäventyr” som vi skrev om här. Fira till exempel midsommar med vandring och övernattning under bar himmel med hela familjen, oavsett väder. Bryt traditionerna genom att simma i närmaste vattendrag på julafton eller välkomna juldagsmorgonen från en bergstopp.

Förra nyår gjorde vi just så.

Fortsätt läsa ”Hur att fira helgdagar på ett nytt sätt”

Mikroäventyr: våra erfarenheter

Förr i tiden, dvs före barn, levde min man och jag så här. Vi arbetade non-stop. På arbetstid och på fritid. Kvällar, nätter, helger – alltid. Det är ett under att vi hittade tid att träffas och gifta oss… Men när semester kom, lämnade vi allt och gav oss ut på svindlande äventyr. Klättra högsta berg på varje kontinent, ta en kurs i fallskärmshoppning, utforska ett helt land – sådana var våra projekt.

Avenflykter
Bergbestigning i Ecuador

Sedan kom våra efterlängtade krulltottar. Och tack vare de upptäckte vi att äventyr inte behövde innebära ett exotiskt resmål med risk för livet och inte behövde begränsas till semester heller.

Det visade sig att äventyr fanns överallt och kunde upplevas när som helst.

Fortsätt läsa ”Mikroäventyr: våra erfarenheter”

Så bekämpar du tröttheten och tristessen med mikroäventyr

Har du längtan att få uppleva äventyr, men har inte tid för det, kan inte resa eller har ingen aning om vad man skulle kunna göra? Brittisk äventyrare Alastair Humphreys har några användbara tips.

I sin bok ”Microadventures” går Humphreys genom egna erfarenheter och ger massor med idéer och praktiska tips för små utflykter och äventyr i vardagen, dvs mikroäventyr.

”Adventure is not only crossing deserts and climbing mountains; adventure can be found everywhere, every day, and it is up to us to seek it out.” – skriver han och gör det

Fortsätt läsa ”Så bekämpar du tröttheten och tristessen med mikroäventyr”