I vår kojodyssé kom nu turen till Storforskojan vid Öreälven. De flesta kojors raison d’etre är sannolikt inte att ett oundgängligt kojbehov av något skäl förelegat, utan snarare att någon fann platsen tilltalande och lämpad för en koja.
Lillan ville åter igen övernatta i en koja, och denna gång fick det bli en av kojorna längs Lögdeälvsleden, vid Högåker närmare bestämt.
Barnen upphämtades på skolan och vi körde raskt mot Nordmaling, där man svänger av inåt landet och fortsätter ytterligare 20 km innan man når en liten by vid namn Högåker (hitta hit).
I vår jakt på små kojor har vi nu kommit till en stuga vid Inre Kroksjön, inte långt ifrån Slimtmorkojan. Kör drygt 10 mil från Umeå. Efter du passerat Lillsele, håll utkik efter en ”Sjölunda” och sväng där in på en skogsbilväg, kör 7 km, så finner du en grillplats till vänster vid strandkanten (64.44212025274427, 19.053972618753345).
Här hittar du en detaljerad beskrivning av Öreälvsleden för vandrare, cyklister, paddlare och fiskare. Inlägget inkluderar kartor, bilder, video, information om stugor, forsar, stigkondition och annan praktisk information som inte finns tillgänglig annanstans.
Vissa av dem har fört en ojämn kamp mot den nya tidens krav på mikrovågsugn, bredband och vattenklosett, och står nu i ruiner som minnesmärken från en svunnen era, när en enkel hydda vid en skogstjärn med ett par britsar och en kamin var ett ståndsmässigt sommarnöje för mången familj.
Andra underhålls fortfarande men de flesta förefaller nyttjas föga, lämnade åt sig själva att melankoliskt kontemplera sin bedagade skönhet och tidens gång, fullt utrustade sommarvillor, charterresor och andelslägenheter i Åre.
Öar är väldigt trevliga att besöka då de utgör överblickbara världar i sig själva, med en tydligt definierad början eller slut, beroende från vilken sida man ser det. En begränsad plats som inte är för alla, utan bara för de tappra få som gör sig omaket att korsa vattnen i sin jakt på nya världar.
Även om frisbeen spårar sitt ursprung till kastandet av pajformer, så skall man ju undvika pajkastning, och jag hoppas att jag inte förolämpar någon känslig utövare genom att jämföra den med andra lekbetonade aktiviteter som krocket och liknande. Till dess fördel hör dock att den till skillnad från vanlig golf, förefaller vara fri från den ståndshögfärd som vidhäftar dess mer högdragna kusin.
Att kunna utforska avlägsna sjöar och tjärn, långt borta från civilisationen, borta från trafikerade leder, ensam mitt i det stora blå inramat av fjällandskap och ändlös himmel ovan… Det är väldigt speciellt.
Eller att välja en egen väg, bortanför vältrampade stigar och inte låta dig hindras av vattendrag som slingrar sig genom landskapet, utan korsa vattnet eller följa den en stund i en packraft och fortsätta vidare mot ditt mål, mot horisonten.
Du känner dig som en upptäcktsresande i ett främmande land. Den första att vistas i denna magiska och avlägsna platsen. Den första att utforska den. Den första att ta sig på andra sidan…
I inlägget nedan berättar jag om mina upplevelser först och avslutar med tips för nybörjare som jag fick från Facebook gruppen ”Packrafting in Sweden” samt egna lärdomar.