En saga om kvinnliga äventyrare i 5 delar. Del 3: Är det svårare att vara en äventyrare som kvinna än man?

Sun and wind and beat of sea,
Great lands stretching endlessly…
Where be bonds to bind the free?
All the world was made for me!

Adelaide Crapsey “Adventure”

Egentligen spelar inte kön så stor roll i friluftsäventyr. Naturen diskriminerar inte och kan vara vänlig eller dödlig mot både kvinnor och män, så på det sättet är det inte svårare eller lättare att vara en kvinnlig äventyrare än en manlig en. Kvinnor har sina styrkor och begränsningar, precis som män.

Men vissa svårigheter de möter under sina äventyr är kanske mer specifika för kvinnor än män.

Fortsätt läsa ”En saga om kvinnliga äventyrare i 5 delar. Del 3: Är det svårare att vara en äventyrare som kvinna än man?”

En saga om kvinnliga äventyrare i 5 delar. Del 2: Vilka är de och vad är det för fel på dem?

”The psiren song of adventure has as many voices as there are people to hear them. They draw us ever onward to seek out the unfound, to reach the peaks and the depths, to search deep within ourselves for the very heart of what it means to quest. She is a tough mistress, but a generous one. Whether those in her thrall are traversing hills and vales, snowy mountains or arid deserts, they are enraptured with curiosity unbound and infectious intent”

Beth French, rekordsimmare och mamma

Ofta när vi inte förstår någon stämplar vi den personen som annorlunda eller störd på något sätt. Även jag med min blygsamma erfarenhet av mestadels mikroäventyr har blivit konfronterad vid flera tillfälle: ”Vad är det för fel på dig? Varför gör du detta?” Så låt oss titta, finns det något gemensamt och allvarligt fel på kvinnor som blir äventyrare?

Fortsätt läsa ”En saga om kvinnliga äventyrare i 5 delar. Del 2: Vilka är de och vad är det för fel på dem?”

En saga om kvinnliga äventyrare i 5 delar. Del 1: Udda fåglar

Äventyr – en ovanlig, spännande eller farlig erfarenhet, resa eller händelsekedja (Oxfords ordbok)

Ett äventyr är en aktivitet som innebär risker eller osäkert utfall, och som ofta ställer krav på deltagarna. Gemensamt för äventyr är att de ger starka upplevelser, antingen positiva (flow) eller negativa (skräck). Äventyr kan vara en planerad fritidsaktivitet, som typiskt är en resa i naturen, utanför anlagda vägar, eller ett besök i en främmande kultur. (Wikipedia)

Jag sitter omgiven av böcker om och av kvinnliga äventyrare. Jag är fascinerad av dem som kvinna och aspirerande äventyrare. Jag vill förstå hur de vågar, vad det är som driver dem, och varifrån deras styrka kommer.

Jag är inte ensam i min nyfikenhet. Kvinnliga äventyrare är sällsynta och väcker därför mängd emotioner hos vanliga dödliga, allt från fascination till upprördhet. Även om världen förändras, är de fortfarande udda fåglar som sticker ut. Denna serie av fem artiklar är dedikerad till dessa inspirerande och tuffa kvinnor.

Fortsätt läsa ”En saga om kvinnliga äventyrare i 5 delar. Del 1: Udda fåglar”

Är det för sent för mig? Eller hur att bli en äventyrare i medelålder

Att bli en äventyrare som ung är inte så svårt. OK, du kanske inte har mycket pengar, men du har flertal andra styrkor:

  • Anpassningsbarhet och flexibilitet (Sova i en sjaskig hostell med gigantiska kackerlackor? Inga problem! Leva på kakor och chips i en månad? När får jag börja?)
  • Ung och stark kropp
  • Otrolig återhämtningsförmåga
  • Okunskap om egna brister
  • Övertro på egna styrkor
  • Brist på cynism
  • Naivitet och tro på godheten i världen
  • Våghalsighet
  • Bristande kunskap om vad som krävs och vilka svårigheter kan finnas på vägen
  • Känsla av odödlighet

Är det ens möjligt att bli äventyrare i medelålder, när man har blivit precis tvärtom? Man kanske har pengar att resa dit man vill eller köpa utrustning som behövs men:

  • Det finns ingen tid mellan jobb och familj. Även om man skulle kunna hitta lite tid, kan man ändå inte checka ut och försvinna för att klättra i 6 månader i Himalaya eller korsa en kontinent till fots
  • Kroppen börjar påminna om sig själv
  • Även om man har sovit hela natten, vaknar man trött och mosig. Om man har ansträngt sig, behöver man extra vila.
  • Man har blivit för bekväm. Om man har råd att flyga till Portugal för att slappa på ett hotell på sin semester, är det osannolikt att man ska istället cykla dit med sår i rumpa och kramp i benen för att tälta längst vägen.
  • Familjen vill inte. Även om man själv skulle föredra att cykla till Portugal och leva på avgaser och nudlar, hur att få barn och partner att säga ja till det?
  • Man har blivit en cyniker och tror inte längre på människans godhet, man förväntar sig att något ska gå snett och ser faror överallt
  • Man har blivit slagen längst livets gång och har blivit mindre självsäker. Man kan sina svagheter alldeles för väl
  • Man har hittat på en berättelse om sig själv: jag är en sådan som… Jag är inte en sådan som… Jag är för gammal/otränad/fet/osv… Och vågar inte testa nya saker längre pga denna begränsande berättelse

Inte lätt att bli en äventyrare med alla dessa hinder…

Fortsätt läsa ”Är det för sent för mig? Eller hur att bli en äventyrare i medelålder”

Från badkruka till isbadare: hur jag lurade min kropp och hjärna att prova på vinterbad

I två års tid har jag avundsjuk tittat på min make när han kom strålande, nöjd, fylld av glädje och må-bra hormoner efter sina vinterdopp. En man av stark vilja, bestämde han sig en dag att börja med isdopp och har gjort det sedan dess (se hans lyriska redogörelse om sina upplevelser här).

Ävenflykter

Jag vill också doppa mig och stråla som han.

Problemet är att jag är en riktig badkruka. Jag badar inte ens på sommaren för att jag tycker att det är kallt. Jag duschar så att det ångar och när jag tar ett bad kan man koka kräftor i mitt badkar.

Av erfarenhet vet jag att jag behöver en lång startsträcka men att i slutända brukar jag vinna över min rädsla. Så jag bestämde mig att sakta vänja mig med kylan.

Fortsätt läsa ”Från badkruka till isbadare: hur jag lurade min kropp och hjärna att prova på vinterbad”

Ett äventyr från 5 till 9, eller hur att hinna med roliga utflykter när man jobbar på dagarna

Storäventyraren Alastair Humphreys säger att äventyr är inte bara att korsa öken och klättra berg. Äventyr finns överallt, det gäller bara att hitta det.

Mikroäventyr är äventyr nära hemmet: billigt, enkelt, kort men effektivt. Det fångar essensen av ett stort äventyr: utmaning, skoj, verklighetsflykt, lärande, spänning (Alastair Humphreys)

Det var en kväll i somras. Värme och vita nätter var redan här, men inte semester än. Då hela familjen längtade efter att få göra något roligt ute i naturen, bestämde vi oss att följa Alastair Humphreys råd och ge oss ut på ett äventyr från 5 till 9, dvs börja kl. 5 på kvällen efter jobbet och avsluta vid kl. 9 på morgonen, i tid att påbörja nästa arbetsdag. (Äventyr från 5 till 9 är en rolig vändning på Dolly Partons hit ”Working 9 to 5”)

Problemet var, vi kunde inte enas om vilket äventyr vi skulle ut på. Jag och barnen ville tälta och maken ville paddla i skärgården. Då det var en still kväll kombinerade vi båda.

Fortsätt läsa ”Ett äventyr från 5 till 9, eller hur att hinna med roliga utflykter när man jobbar på dagarna”

Vad berg har lärt mig om mig själv

Jag är helt övertygat om att man upptäcker vem man är när man är utmanad. Hur uppför du dig när det är kris? Kan du tänka klart och lugnt även om det är stressigt? Är du vänlig och omtänksam även när du är utmattad? Kan du pusha dig framåt trots tröttheten men avbryta innan du går över gränsen? Vad är viktigast för dig: slutdestination eller resan dit?

När jag gick forskarutbildning på Karolinska, brukade vår chef ta sina doktorander till Spanien en gång per år. Där i en liten bergsby med trånga gator befolkade av trebenta hundar och tandlösa gubbar, hyrde vi ett hus och hade skrivarstuga i en vecka. Vi arbetade med våra artiklar hela dagar men var tillåtna att ta siesta i enlighet med en lokal tradition.

Det var här jag förälskade mig i berg.

Vår lilla by. Vy från en bergstopp
Fortsätt läsa ”Vad berg har lärt mig om mig själv”

Så blir man en (mikro)äventyrare

Utanför mitt fönster var det en vacker novemberdag. Badande i mjuka höstfärger vilade sig naturen efter gårdagens storm. Det var vindstilla, med ändlös blå himmel, klar sol och spegelblank sjö.

Jag satt och funderade på äventyrare som jag nyligen läst om. Hur blir man en äventyrare? Hur uppbådar man mod och inspiration att ge sig ut på ett äventyr? Var hittar man äventyr?

Och plötsligt insåg jag hur löjlig jag var. Jag satt och drömde mig bort, smått avundsjuk på andras liv och äventyr, när jag hade en möjlighet att vara ute på ett äventyr själv!

Fortsätt läsa ”Så blir man en (mikro)äventyrare”

Stora Tuvan för små fågelskådare

Om ni tyckte om besöket till fågeltornet (se inlägget om fågeltornet här) och känner att ni är redo för en lite längre promenad och mer fågelskådning, då kan ni prova Stora Tuvan. Stora Tuvan ligger längst E12 mellan Umeå och Obbola. Ni hittar enkelt hit med denna väganvisning.

Promenaden är inte ansträngande och med sina 2.3 km passar även mindre barn. Se kartan nedan där stigen runt Tuvan är markerat med rött, och rastplatser med gröna skyltar. Kartan över hela Umeälvens delta hittar du här.

Fortsätt läsa ”Stora Tuvan för små fågelskådare”

Träffa en sjöjungfru på en vandring i Bjuröklubb

En och en halv timme bort från Umeå, på en udde, ligger naturreservatet Bjuröklubb (se väganvisning här). Som överallt i Västerbotten möts du här av vacker natur med några överraskningar som:

  • En sjöjungfru som vakar över passerande skepp
Ävenflykter
  • Fornlämningar med bl.a. en tusenårig björngrav och ristningar från säljägare
  • Intressant sjöfartshistoria med hela 35 skepp på botten av havet
  • Sommarcafé i en gammal fyr och en möjlighet att övernatta i lotsutkiken med vidunderligt utsikt över havet
Fortsätt läsa ”Träffa en sjöjungfru på en vandring i Bjuröklubb”